trollungarnasmamma

Dagen har äntligen passerat och snart är det dags att lägga barnen i säng och bara få vara själv för en stund.
inte så att jag vill vara utan mina underbara ungar för allt i världen men denna dagen har varit kass rent ut sagt.
barnen har inte gjort något och itne Patrik heller.
utan detta är något som hänt som gjort mig jätte ledsen och jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna vara annorlunda.
Jag får ta mig själv i kragen och försöka rycka upp mig själv. för det spelar faktiskt ingen roll hur mycket jag deppar, det blir inte bättre för det. men min hjärna har försökt tala om det för hjärtat hela dagen men vad ska man göra.

Patrik har varit ett enormt stöd och jag har slöat och latat mig hela dan, tagit hand om barnen och jag har bara legat och försökt hitta ork. (detta har inget med otrohet att göra för er som ens tänker den tanken, men sorgen har många ansikten)

ne nog pratat om detta... vet inte vad jag vill ha sagt egentligen, men kände bara för att spy ut mig massor och bara glömma och gå vidare.

 och NEJ jag kommer inte berätta varför, det både är och förblir hemligt. förlåt för att jag kräks ut massa som ni inte ens vill läsa, men det kanske är bra att se att det faktiskt finns en sida hos mig som inte är perfekt?
låta de som vill gotta sig lite extra i det.och låta ens sanna vänner oroa sig lite... vilken sann egoist jag är.

kram på er