trollungarnasmamma

Fattar inte vart tiden tar vägen!
om en vecka fyller min minsta ögonsten 1 år!
vart försvann tiden?!! har försökt leta både under soffan och bakom byrån, men har inte lyckats hitta den.
tiden måste ha gömt sig väldigt väl för efter en grundlig genomgång av huset har jag fortfarande inte hittat den.
det är väl bara att inse fakta; den tiden är försvunnen för alltid.

tur att man har bilder att se tillbaka på så man iaf får en att acceptera att tiden iaf har varit här.

en liten kort resume måste jag väl ändå kunna komma ihåg så också ni får ett bevis för att tiden har sprungit iväg fortare än ni hinner blinka.



Elias föddes kl 13.04 Fredagen den 26 Oktober år 2009
han vägde 3435g och var 48 cm lång han var väldigt stor för att vara född i v 37+5 (15 dagar förtidigt)
och för det andra var det längsta tiden jag någonsin gått med ett barn (lyx va?)
Efter att ha delat rum med en (väldigt osocial tjej med en skrikig bebis) mindre trevlig person, tröttnade Anki på Bb och bestämde sig för att åka hem till sina andra godingar hemma. så mindre än ett dygn efter snittet begav sig Anki utan problem hem med sin nyfödde son.



redan från början var Elias en riktig goding han skrek nästa aldrig, och han kunde sova oavsett hur mkt hans syskon bråkade och skrek (han var van sen magen)

tiden gick fort och Elias växte



vid  4 månader rullade Elias runt och började krypa.



vid 5månader satt han utan stöd



vid 6 månader kröp han


vid 7½  månader drog han sig upp till stående



vid 10 månader släppte han och gick
samtidigt lärde han sig ta sig upp och ner ur soffan till mammas stora förskräckelse!



och nu vid 12 månader finns det inget som kan stoppa honom.





ska uppdatera hans födelsedag nästa vecka, med lite nyare bilder.
men förstår ni nu hur rädd jag blir när tiden bara försvinner! tur att man kan dokumentera det mesta och att man gör det innan man får alzeimerz!

kram på er